Festivalbebis.

Vi tar med oss den tio veckor gamla dottern på festival. Jag tror hon är den yngsta besökaren i år. Hon är ett charmtroll. Drar till sig uppmärksamheten och alla vill titta, peta, och fråga (ibland ganska skeptiskt) om det går bra att ha en sådan liten bebis med sig på festival.
Siri trivs, ligger och sprattlar på pappas jacka, sover och sitter och tittar på människor i bärselen och i sjalen. Hon lyssnar på föreläsningar och hon dansar till musiken med de stora snorgröna hörselskydden på, hörselskydden som förövrigt nästan är större än hennes huvud. Hon har träffat Kung Henry och Navid Modiri. Jag tror att hon kommer tycka det är tufft när hon blir större. Hon kommer ju att växa upp med musiken och det var till "allt jag lärt mig hittills" som hon kickboxade mina revben som mest när hon låg i magen.
Jag har blivit en jävel på att amma offentligt också. Jag växer lite i mig själv när jag tvingas göra saker som jag inte trodde att jag nånsin skulle våga.
Jag ser fram emot att minnas den här sommaren.

”Ty de döda i år
var de levande som älskade mest.”