Skadad av gamla synder.

Gamla lägenheten är färdigstädad, min hjärna är kaos. Jag tror jag är skadad av gamla synder. Jag klarar det inte, det där gnuggandet med trasor och rengöringsmedel. Att torka vita skåpluckor gör mig knäpp.
Därför börjar jag nästintill bråka om saker som hänt för länge sedan, som om det spelar någon roll nu i alla fall. Tänker tankar som ger mig magknip och säger "det du gjorde då för hundra år sedan var fel". Och när man väl börjat gnugga kan man inte sluta. Smutsen flyttar sig. Som när man varit vaken för länge.
"Och fatta hur det var varje morgon, kunde inte ens ta mig fram till kaffebryggaren och ni bara sov och sov och jag ville också sova men jag kunde inte sova för ni var vakna hela nätterna och lät illa
och du tyckte jag var orättvis fastän det var du som tjatade om att jag skulle sluta röka för att inte skada den lilla varelsen som växt fast i mig, men inget du gjorde spelade någon roll, för du kunde inte skada den lilla varelsen
för den hade växt fast i mig inte i dig, men jag då? Spelar det ingen roll att du skadade mig då?". För när man väl börjat kan man inte sluta. Som om det spelar någon roll nu i alla fall.

Igår bråkade jag i telefonen i stället. Känslan av att vara fjorton år sitter fortfarande kvar, som att jag skulle ha någonting att dölja eller skämmas för. Jag kanske överdrev en smula, men för en gång skull var det jag som hade rätt detvarjagsomhaderätt och jag tänker inte ge med mig, jag tänker kicka ut den där känslan ur kroppen, den har ingen rätt att vara här. Jag vet bäst vad hon behöver ingen annan, jag vill ha frågor inte konstateranden för det är jag som bestämmer nu, ingen annan ska få bestämma över huvudet på mig längre för det här är mitt hem min familj . Dom har ingen hållhake längre, det är jag som har hållhaken. Jag önskar bara att det inte behövde finnas någon hållhake, att det inte behövde finnas detta eviga jävla bråk och att de inte var tvungna att stampa precis där det gör ont så fort något inte blir som de vill.

Jag borde sova men jag vill inte somna för jag är rädd för att vakna och vakna igen och vakna igen och vakna igen och vakna igen och vakna igen och vakna igen.
Gör slut på november. Gör slut på hösten. Den gör mig till någon jag inte vill vara.

Separationsångest

Separationsångest tror jag är den nya grejen här hemma. Den stör våran sömn, den stör våran nästan redan oexisterande egentid. Det är svårt att göra allt med en bebis i knät, fast samtidigt finns det väl ingenting som jag är absolut tvungen att göra, bara saker jag skulle vilja göra men som jag ändå inte gör när det finns tid, för då är det enda jag vill göra att sova. Hon är fin när hon vill hålla mig i handen hela nätterna men jag kan inte påstå att jag sover speciellt bra. Och så är det nånting med det här vädret. Och att mannen börjar jobba på måndag. Och att jag inte riktigt vet hur man hanterar nya situationer utan en cigarett i käften (det har förresten snart gått en månad nu!).

Annars var det nog inget.

svininfluensa/vaccin

Grissjukan är för tillfället något av det värsta jag vet. Siri har fått en kallelse och jag vet inte hur vi ska göra. Först skulle man inte vaccinera små barn, men nu ska de tydligen vaccineras. Tidningarna, som visserligen verkar ha någon slags fetish för att förstora upp och överdriva saker (typ "DEN NYA DÖDEN ÄR HÄR") skriver varannan dag att folk dör av influensan och varannan dag att folk dör av vaccinet. Hälften av alla man frågar tycker vaccin, hälften tycker inte. Siris Bvc-tant har jag inte fått tag på, men jag har en känsla av att hon antagligen kommer säga att det är upp till oss hur vi vill göra. Men vad vill vi då? Hade hon varit för liten för vaccinet hade jag lätt vaccinerat mig själv för att skydda henne, de hade fått spruta i mig rent kvicksilver blandat med alsolsprit och kattmat om det skulle göra nånting bättre för Siri, men nu när det handlar om en spruta i hennes ben så vet jag inte... (Vad hade du gjort?)

Kattpiss och flyttkartonger

Vi är äntligen färdigflyttade! Eller det är lite grejer kvar i gamla lägenheten, som fortfarande inte är städad, och vi har några kartonger kvar att packa upp... Men det mesta är i alla fall klart.
Det känns grymt skönt, men jag kommer nog inte kunna sova ordenligt förrän allting är helt klart, förrän nycklarna är inlämnade och den 1 december har passerat.
Det blir bra här, det är super med ett större sovrum, jag älskar klädkammaren (jag har alltid velat ha en klädkammare). Siri verkar vara okey med att bo här, när vi äntligen är lite mindre stressade och ägnar 99,9 % av vår uppmärksamhet endast på henne igen så är hon okey med att bo vart som helst.

Katten har pissat i barnvagnen. Vi har haft fullt upp och skjutit på kattsandsbyte lite för länge så hon bestämde sig, med all rätt, för att protestera. Jag önskar bara att hon kunnat protestera på någon lite mer "lätt-tvättad" plats. Typ på golvet, eller i tvättkorgen! För hur tvättar man en barnvagn? Det är ju inte direkt så att den går in i tvättmaskinen.
Vi tog sparpengarna och köpte en ordentlig bärsele i alla fall (en ergo, se bilden). Hon är för tung för att bära i babybjörnen, min rygg känns som att den ska brytas. Den här här mer ergonomisk, hon sitter närmare kroppen och tyngden hamnar inte på axlarna utan det är mer som sjal (men det svårt att bära siri i sjal på ryggen, utan hjälp fixar jag det inte alls, och hur klär man på ett större barn i sjal på vintern? Bebisar är lätt, de får plats under jackan och är lätta att bära på magen, men hur klär man ett större barn på ryggen?).

Igår var vi på Klaras diktutställning och första dikten var min och Siris och det var massa fint. Sånt man blir glad utav.

I januari börjar jag plugga 25% på distans!

Snart är det freeeedagsmys

Det är fredag men det känns inte alls som fredag. Det är liksom något som saknas. Det kan vara grejen att lägenheten inte är någon lägenhet längre; det är tre rum med flyttkartonger och damm. På måndag flyttar vi. Imorgon kommer en saknad vän och lever med oss och all rörighet.

Jag har snart varit rökfri en vecka och det känns bra
men jag mår fortfarande illa som en gris. Jag fattar liksom inte varför.