Separationsångest tror jag är den nya grejen här hemma. Den stör våran sömn, den stör våran nästan redan oexisterande egentid. Det är svårt att göra allt med en bebis i knät, fast samtidigt finns det väl ingenting som jag är absolut tvungen att göra, bara saker jag skulle vilja göra men som jag ändå inte gör när det finns tid, för då är det enda jag vill göra att sova. Hon är fin när hon vill hålla mig i handen hela nätterna men jag kan inte påstå att jag sover speciellt bra. Och så är det nånting med det här vädret. Och att mannen börjar jobba på måndag. Och att jag inte riktigt vet hur man hanterar nya situationer utan en cigarett i käften (det har förresten snart gått en månad nu!).
Annars var det nog inget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar