Skadad av gamla synder.

Gamla lägenheten är färdigstädad, min hjärna är kaos. Jag tror jag är skadad av gamla synder. Jag klarar det inte, det där gnuggandet med trasor och rengöringsmedel. Att torka vita skåpluckor gör mig knäpp.
Därför börjar jag nästintill bråka om saker som hänt för länge sedan, som om det spelar någon roll nu i alla fall. Tänker tankar som ger mig magknip och säger "det du gjorde då för hundra år sedan var fel". Och när man väl börjat gnugga kan man inte sluta. Smutsen flyttar sig. Som när man varit vaken för länge.
"Och fatta hur det var varje morgon, kunde inte ens ta mig fram till kaffebryggaren och ni bara sov och sov och jag ville också sova men jag kunde inte sova för ni var vakna hela nätterna och lät illa
och du tyckte jag var orättvis fastän det var du som tjatade om att jag skulle sluta röka för att inte skada den lilla varelsen som växt fast i mig, men inget du gjorde spelade någon roll, för du kunde inte skada den lilla varelsen
för den hade växt fast i mig inte i dig, men jag då? Spelar det ingen roll att du skadade mig då?". För när man väl börjat kan man inte sluta. Som om det spelar någon roll nu i alla fall.

Igår bråkade jag i telefonen i stället. Känslan av att vara fjorton år sitter fortfarande kvar, som att jag skulle ha någonting att dölja eller skämmas för. Jag kanske överdrev en smula, men för en gång skull var det jag som hade rätt detvarjagsomhaderätt och jag tänker inte ge med mig, jag tänker kicka ut den där känslan ur kroppen, den har ingen rätt att vara här. Jag vet bäst vad hon behöver ingen annan, jag vill ha frågor inte konstateranden för det är jag som bestämmer nu, ingen annan ska få bestämma över huvudet på mig längre för det här är mitt hem min familj . Dom har ingen hållhake längre, det är jag som har hållhaken. Jag önskar bara att det inte behövde finnas någon hållhake, att det inte behövde finnas detta eviga jävla bråk och att de inte var tvungna att stampa precis där det gör ont så fort något inte blir som de vill.

Jag borde sova men jag vill inte somna för jag är rädd för att vakna och vakna igen och vakna igen och vakna igen och vakna igen och vakna igen och vakna igen.
Gör slut på november. Gör slut på hösten. Den gör mig till någon jag inte vill vara.