Hon somnar i knät på mig. Det har hon inte gjort på månader. Jag njuter av att få vara nära precis som när hon var bebis, men jag tycker synd om henne. Hon gråter, sedan lägger hon huvudet mot mitt bröst och somnar. Febern ligger fortfarande på 38,5 (som högst har den varit 39 men nu har hon fått alvedon så den är nere på 38,5 igen). Hon sover för natten nu. Jag kollar på tv. Mannen är och handlar mat med John och Fellan men han borde nog vara hemma igen relativt snart.
Jag är nojjig. Tycker inte om att hon ska behöva må dåligt. Tänker massa dumma "tänk om... "-tankar. Inget dumt får hända min trollunge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar